Ett modernt världsspråk

Drömmen om ett enat världsspråk har länge funnits. På stenåldern uppfanns stenyxan som effektivt kunde förmedla starka känslor för eller emot en person, samtidigt som den kunde användas i praktiska sammanhang så som till trädfällning och agning av olydiga stenåldersbarn. Den blev snabbt mycket populär och har sedan dess utkommit i olika utföranden och av diverse material. Problemet uppdagades dock snart; det gick inte att förmedla mer komplicerade känslor och innebörder med stenyxans språk.

Charadspråket uppfanns av en slump i amerikanska staten Arizona under 1800-talets början. Alfred Winford var en enkel stallpojke på en adelmans gård som tillbringade även nätterna i stallet , då han inte var välkommen in i godsägarens hus. Alfred led av somnambulism, dvs han brukade ofta gå i sömnen. Han kunde på morgonen vakna upp på helt främmande platser han aldrig varit på. Det var just efter en sådan "nattlig vandring" som han en tidig vårmorgon vaknade upp på ett närliggande reservat för Navajo indianer. Inte nog med att han befann sig på ett farligt område - då indianer och kolonisatörer ofta kunde bråka om territorium och sina kulturella skillnader - han vaknade upp bredvid hövdingens yngsta dotter. Alfred insåg snart att han under natten inte bara hade gift sig med denna kvinna och gett fyra av godsägarens hästar i gåva till hövdingen, utan också gjort henne gravid. Efter ett improviserat försök att förklara misstaget med hjälp av kroppsspråk och gester inför hela stammen kunde de nu allihopa förstå och skratta åt denna komiska händelse - trots språkbarriären som naturligt fanns. De tillbringade förmiddagen med att röka fredspipa tillsammans och abortera misstagsbarnet. Alfred kunde vid lunchtid lugnt vandra tillbaka till gården med ägarens hästar och ett undertecknat skilsmässopapper.

Den polska doktorn Ludwik Zamenhof publicerade år 1887 sin bok om Esperanto. Ett konstruerat språk som var en blandning av engelska, tyska, franska, ryska och norskt bokmål. Meningen var att människor världen över nu lättare skulle kunna förstå varanda. Ett sant världsspråk. Trots att språket var synnerligen lätt att lära sig, åtminstånde för en nordvästlig europé, blev det ingen storslagen hit. Istället började man bråka om andelen av influenser av olika språk; fransmännen ville ha esperanto med starkare latinska influenser, norrmännen ville ha ett gladare uttal och tyskarna ville hellre dricka öl och äta bratwurst än att prata överhuvudtaget. Idag är det mellan en och två miljoner personer som pratar Esperanto världen över. Inte imponerande för ett världsspråk med tanke på att det är fler som pratar minoritetsspråket Ilokano i filippinerna.

Mi ne komprenas vin - Jag förstår inte vad du menar

Många menar nu att det enda språk som kan bli ett modernt världsspråk är C++. Bjarne Stroustrup konstruerade detta språk år 1979 för att kunna kommunicera med sin hemdator och på så vis få den att utföra vissa åtgärder. Det som är unikt med detta språk är tydligt, inte bara människor kan prata och skriva C++ utan även maskiner, robotar och datorer pratar detta språk flytande. Det är därför inte en tillfällighet att majoriteten av alla datorprogram är skrivna i just C++.

Framtiden ser ljus ut. Idag är det miljontals människor världen över som har C++ som modersmål, men fler lär det bli då de flesta skolor i västvärlden har obligatorisk grammatik- och glosläxor from årskurs 3. SFI har meddelat att även dom hoppar på trenden och kommer inom kort att erbjuda "C++ för invandrare". I april kommer dessutom Liza Marklunds omtalade bok "Gömda" ut i C++ översättning för att nå en bredare publik. Hur långt det kan gå är bara framtiden som kan avgöra.

Så här säger du hej på C++:

#include // provides std::cout

int main()
{
std::cout << "Hej kompis! \n";
}