Hälften Indones, hälften träd

av: Början Hasselhof

Med hjälp av framstående genteknik har den amerikanska staten lyckats tillverka det ultimata domedagsvapnet - En Indones med bark.

De kombinerade ett träds hänsynslösa mördarkrafter med en indones sammetslena temperament. På så vis har världens största militärmakt fått världens farligaste domedagsvapen. Inspirationen sägs komma från Enterna, jättastora träd som kan prata och slåss, i Sagan om ringen filmerna/böckerna. Dennis Springton, en av männen bakom projektet, säger att det först var Trollen som var tilltänkta för projektet. Men pga av rättighetsproblem och otillräckliga genkunskaper lades fokusen på Enterna.

Hurvida domedagsvapnet klarar sig mot eld och yxor framgår inte i de tekniska beskrivningar som gavs ut till pressen på Destrukticon mässan i November. Det återstår helt enkelt att se.

Se ett dokumentärklipp här.

Lyckat affärsmöte slutar i tragedi

av: Charles Jackson & Hans Adelqvist

(Innehåller passager från Hans Adelqvists bok "Mitt liv som vegetarian")

Hans, Marie och John hade precis varit hos en kund för att diskutera ett avtal innefattande 30 miljoner kroner. Efter att avtalet skrivits på och båda parter var nöjda så begav sig de tre glada arbetskollegorna ut från lokalen. I väntan på hissen pratade de extatiskt om den stora affären de tillsammans rott i hamn. Ingen av dom lade märke till den varnande skylt som var uppsatt bredvid hissdörren. När de stigit in i hissen tryckte John på den gröna knapp märkt E och hissen började röra sig nedåt. Plötsligt stannade hissen och det blev mörkt. De fortsatte att prata om affären trots den konstiga stämningen som uppkommit sen ljuset försvann. Alla antog att vad problemet än var så skulle det snart lösas. Lamporna flammade till och det blev ljust igen. Men nu lyste det bara i halv styrka. Vad ingen av de tre arbetsvännerna visste var att de skulle tillbringa flera månader i denna trånga och mörka cell.

Hissen var avstängd och skulle vara det i nästan fyra månader. I skyskrapans hisschakt var isolationen god och ingen utomstående kunde höra deras rop efter hjälp. Mobiltelefoner hade heller ingen teckning här, så att ringa efter hjälp var lönlöst. Dagarna gick, och förutom det halvfyllda tuggumipaket som Marie hade i sin handväska, hade de ingen mat. De tvingades också att sova i sin egna avföring. Eftersom de inte hade något vatten med sig blev dom tvungna att dricka varandras urin. När hungern blev för stark kom de alla överens om att en av dem var tvungen att offra sig, så att de andra kunde döda och äta personen. På så sätt kunde förhoppningsvis någon av dem klara sig och berätta för chefen om den glada affärsnyheten. Men vem skulle offra sig? I brist på stickor att dra så tog de alla fram varsitt visitkort och jämförde sina titlar. Den med lägst värda titel skulle bli mat till de andra. Hans insåg snabbt att hans titel med lätthet skulle slå de andras. På hans visitkort stod det "Executive Marketing Director". Marie och John började diskutera hur vida Maries "Key Account Manager" stod i relation till Johns "Business Supervisor". Marie hävdade att Key Account Manager alltid stod över Business Supervisor. John menade att det var tvärtom. Han sade att utan honom så skulle ingenting fungera på företaget. Efter en stunds diskussion fram och tillbaka så insåg Marie att det också stod "Partner" vid hennes titel. Alla var överens om att Key Account Manager + Partner alltid är mer värt än bara Business Supervisor. Så med hjälp av Maries reservoarpenna i borstat silver hade de ihjäl John och de smakade för första gången på människokött.

Det var i denna hiss som de tillbringade sina helvetiska veckor i.

Dagarna gick och de fortsatte att äta av Johns kropp trots förmultelseprocessen som redan var i full blom. Vid ett tillfälle när Hans låg och halvslumrade i sin egna avföring och med Johns torso som huvudkudde tyckte han sig höra musik. Avlägset men ändå hörbart. Han petade på Marie som koncentrerat utförde sin dagliga yoga-övning. Plötsligt gick hissens högtalare på och musik stömmade ut. Ett hetsigt piano ackompanjerade den manliga rösten som sjöng "...a holiday since the day that I found you". Marie utbrast plötsligt "Waller. Det är Fats Waller!". Hans såg frågande på henne och hon förklarade "Det är världens bästa jazz pianist. Någonsin!". De var tysta och lyssnade medan rösten fortsatte "Each heaven on earth day is like a birthday, because every day is a holiday since the day that I found you". Hans hade aldrig hört Fats Waller, och hade heller inte mycket över för jazz, men just nu var det den underbaraste musik han nånsin hört. De såg på varandra med trevande blickar och började snart att kyssas. Det ena ledde till det andra och snart låg dom där nakna på det kalla golvet.

Men lyckan skulle inte vara bestående. Efter att de älskat i denna unkna, avföringsfyllda håla tystnade musiken. Den försvann och återkom aldrig igen. Och allt blev värre efter det här. Hans visste inte längre ur han skulle bete sig i Maries närhet. Han visste inte riktigt om det var en engångsföreteelse och om det var något som uppstått ur stunden, eller om hon verkligen gillade honom. Han hade ju så små fötter, kunde hon verkligen tycka om honom? De var ju fast i en hiss. Det skulle aldrig funka ändå. Aldrig. Hans bestämde sig således för att undvika henne. Han berättade för henne att han skulle meditera och ville ha lite tid för sig själv. Med ansiktet mot väggen satte han sig i lotusställning och låtsades meditera.

Tiden flöt sakta fram. De hade nu ingen mat kvar. John var borta, förutom det skelett han burit inuti sin något överviktiga kropp. Innan de hann börja diskussionen om vem som skulle offra sig härnäst anmälde sig Marie frivilligt. Med tårar i ögonen berättade hon att hon under en längre tid hade stulit kopieringspapper och överstrykningspennor från jobbet och att hennes samvete inte lät henne gå tillbaka dit. Tiden i hissen hade gett henne perspektiv på sitt kleptomaniska beteende och givet henne enorma skuldkänslor. Det var Hans som skulle gå tillbaka och berätta allt. Så snart Marie hade yttrat dessa ord vred Hans nacken av henne och började mumsa utan vidare eftertanke. Han tyckte det faktist var ganska skönt att slippa undvika henne.

Några dager efter detta kom räddningen. Det började med att ljuset gick på i full styrka. Sen sprakade högtalaren till och musik fyllde hissen. En familjär röst började sjunga:

Another day has gone
I'm still all alone
How could this be
You're not here with me
You never said goodbye

Det tog ett tag för den förvirrade Hans att koppla ihop den sammetslena rösten med sin favoritartist, Michael Jackson. Tankarna föll direkt på Marie och han började gråta. Sittandes på golvet, med ansiktet i händerna, märker han inte att hissen börjar röra sig. Hissen nådde snart entréplan och dörrarna slås upp. Utanför stod en skara kostymklädda män som skulle in på dagens andra styrelsemöte. Vad de fick bevittna när denna illaluktande hiss öppnade sina dörrar kommer aldrig att lämna deras näthinnor. Med risk för att bli för grafisk i denna beskrivning lämnar vi det åt läsarens egna fantasi.

Hans Adelqvist

"John smakade inte så gott som jag föreställt mig. Det var en härsken smak; en ologisk blanding av surkål, kladdkaka och spearmint som fyllde mina smaklökar. Jag trodde inte jag skulle klara det. Men jag var ju tvungen."

Hans Adelqvist släppte för några veckor sen den bok som beskriver perioden i och efter hissen. Med titeln"Mitt liv som vegetarian" framgår det att han nu har anammat andra matvanor sedan den tragiska händelsen. I slutorden meddelar han också kortfattat att han numera alltid går i trapporna istället för att ta hissen.

DomedagsBladet stämmer UNT

Det är den extremt provokativa artikeln med rubriken "Ingen domedag hotar vår planet" som ligger till grund för den stämningsansökan som DomedagsBladet skickade in i slutet av förra året.

I augusti förra året publicerade David G. Gee den vidriga artikeln på UNT.se - Upsala Nya Tidnings hemsida. På ett svamligt språk och med ett tydligt nedvärderande innehåll berättar han att det inte kommer bli någon domedag. Globaluppvärmning är bara ett komiskt påhitt menar han. Han skriver att allt bara är hypoteser som inte bör förakras i verkligheten.

"Det finns inte någon överhängande global domedagskatastrof som hotar vår planet. Det finns bara en intressant blandning av vetenskap och teknik, och av politisk vilja och skicklighet."

Han hoppar fritt mellan vetenskaplig fakta, elaka påhopp och hallucinerade visioner. Men det underliggande syftet är tydligt; han vill fortsätta köra sina två SUV:ar, sin Ferrari 599 GTB Fiorano och brorsans monstertruck utan att känna sig som den miljöbov han är.

Vi på DomedagsBladet har alltid uppskattat koldioxidutsläpp i alla dess former, då vi tidigare kan få avnjuta den globalt uppvärmda undergångsvärld vi förväntar oss. Med koldioxid är bara en del av domedagssceniariot, vad David helt undviker i sin artikel är Invaderande utomjordingar, atombombs-kavalkader, ilskna ryssar och religösa domedagssekter. Det är med största sannorlikhet det som kommer ligga till grund för vår eftervärld.

Bara 100 miljoner rödhåriga mutanter

Ginger, carrot top och tatian. Ja, skärt barn har många namn. I samma veva som Människan som art blev klassad livskraftig (minst sannolikhet att den kommer utrotas) på Rödlistan (Red List of Threatened Species) stämplade World Conservation Union våra rödhåriga medmänniskor som utrotningshotade.

Knappt 100 miljoner rödhåriga invånare finns världen över, där majoriteten av dom lever i den norra och nordvästra delen av europa. Skottland och Irland har högst andel - mellan 10 och 15 % av ländernas befolkning är rödhåriga.

Förutom den karikaristiska hårfärgen, som kan vara allt ifrån svagt guldblont till fluorescerande kopparrött, kan även personer ha fräknar och ljus hud som är dåligt anpassad för exponering av starkt solljus. Det här beror på en mutation i kromosom 4 som ger en större mängd Feomelanin (en kemisk förening som ger håret dess röda färg och även är den bidragande orsaken till fräknar) och dessutom mindre Eumelanin (ger mörkare pigment i huden och håret, som i sin tur skyddar mot farliga UV-strålar) hos dessa personer. Eumelanin saknas vanligen hos personer/djur med albinism.

Vilda spekulationer och teorier har lagts fram angående de rödhåriga mutanternas uppkomst och framtid. Vissa hävdar att det var "interracial sex" mellan Homo sapiens och Homo neanderthalensis (hade rött hår enligt en del forskare) som ledde till en korsbefruktad människoart. Andra menar att det var Gud som straffade det folk som lämnade afrika och istället bosatte sig i den norra delen av världen, där det egentligen inte var tänkt att någon skulle bo. Några säger tvärtom, att det var en gåva av evolutionen till de nordliga folken för att de bättre skulle kunna överleva den mörka och kalla värld som de bosatt sig i. Det grundar sig i den forskningsrapport på 70-talet som påvisade att ljus hy var bättre på att hålla värme, skapa Vitamin D utan soljus (tex under de mörka vintermånaderna då solen inte var uppe mer än några få nintendosekunder) som i sin tur kunde motverka Rakit.

Denna affish uppmanade det tyska folket 1971 att skänka sina rödhåriga barn för lagring

i ett valv på svalbard. Där skulle de invänta den eventuella utrotningen och då åter
igen släppas ut i världen för återpopulation.

De rödhårigas framtid är oviss. Eftersom "the ginger gene" lätt kan hoppa över en eller flera generationer kan den mycket väl försvinna i framtiden. Därför startades år 1970 en organisation med mål att säkra de rödhårigas framtid - Der Deutsche Mutation Entstehende Variation Büro. De byggde ett valv bredvid Svalbard Global Seed Vault och påbörjade lagring av rödhåriga personer i detta valv. I början av 80-talet fanns det 19 273 stycken personer registrerade i valvet men när organisationen upplöstes 1987 - dels pga påtryckningar från diverse myndigheter och dels pga ett dalande instresse - och valvet så småningom revs var det längre ingen som visste var dessa personer befann sig. Hade mutanterna släppts ut i världen eller låg dom krossade under valvets ruiner? Det är med största sannolikhet bara dom själva som kan veta - i och med att alla register bränts och att Tyskland vägrar prata om denna tid.

*****

Vi får hoppas att våra rödhåriga vänner finns kvar i framtiden, då vi behöver så många mutanter, japaner och robotar som möjligt för att kunna leva upp till de starka framtidsvisioner och orubbliga förväntningar som människan har på den post-apokalyptiska tiden som komma skall.

Harald blev inte missionär

Känner du dig kristen? Är du tävlingssugen? Gillar du kanske att övertala andra att din gud är större än deras? I det nystartade TV-programmet "Vem vill bli missionär?" har du chans att bli det senaste stjärnskottet i den kristna världen. Har du vad som krävs?

Den populära fredagsunderhållningen behandlar frågor så som "Vad har Gud för frisyr?", "Hur högt var Babels torn?" och "Vad är Hesekiel 13:2?". Om du skulle välja alternativet "kusiner till East 17" på den senare frågan är det här nog inget för dig.

Det är däremot någonting för såna som Harald Sundberg - en kristen bodybuildare från Örebro som länge intresserat sig för religösa frågor, så länge han får alternativ att välja på som svar. Han beskriver sig själv som målmedveten, passionerad och "extremt nitisk i våldsamma sammanhang".







Harald gick in hårt och satte den första frågan utan att tänka efter. Han var allvarlig i tonen trots att han var medveten om de uppenbart humoristiska alternativen han fick. När programledaren Rickard Sjöberg frågade om Harald var säker på att det var rätt svar svarade han bara nonchalant "Är du dum eller?" och skakade på huvudet. Rickard började skratta lite nervöst och fumla med sin mobiltelefon så den hamnade på golvet. Men det låtsades han inte om även fast både studiopubliken och TV-publiken tydligt kunde se alltsammans. Den karikaristiska spänningsmusiken programmet är känt för spelas högt tills det rätta svaret lyses upp på skärmen och allting tidigare hänt är glömt. Det fortsätter något så när smärtfritt de följande 5 frågorna.


Efter reklampausen kommer Rickard in iklädd en biskopsdräkt till musiken O fortuna från operan Carmina Burana. Han ställer sig bredbent mot publiken och rabblar osammanhängande på latin samtidigt som han gungar med kroppen. Efter ett tag sätter han sig på huk och börjar simulera en jungfrufödsel mycket noggrant och fokuserat. Ur hans gylf trillar det ut 3 stycken hudfärgade bollar med målande ansikten på. Han ställer sig ovigt upp och börjar jonglera. Två av bollarna tappar han snabbt men fortsätter jonglera utan att märka det. Även om en ung flicka i publiken brister ut i tårar så beter sig majoriteten av publiken sansat, om än något förvirrat.

När musiken är över kastar Rickard den sista bollen hårt i ansiktet på en äldre kvinna i främre raden av publiken och beger sig sen tillbaka till stolen där Harald tålmodigt väntar på att spelet ska fortsätta. Utan att se sig för trampar han rakt på sin mobil som ligger på golvet. Han ser ned på den med en häpen blick och tar sedan upp den försiktigt, ungefär som man bär ett spädbarn. Sorgset tittar han på Harald och sen tillbaka på mobilen. Plötsligt hoppar han fram mot Harald och utbrister högljutt två decimeter från hans ansikte "Förlåt, jag såg inte att du hade med dig barnbarnen. Stackars dig, Harry. Gud förlåter dig". Rickard fortsätter så här, upprepandes samma ord och rörelser, till Haralds apatiska blick medan frågor blixtrar till och sedan försvinner på skärmen i bakgrunden. Efter några minuter kommer Rickards fru in och leder ut honom försiktigt men bestämt. Kvar sitter Harald tills eftertexterna börjar rulla och allting uppenbarligen är över.

Uppgradera dig själv inför det nya året

Om du skulle bli uppsagd från arbetet nån gång i år så skulle det inte vara så konstigt. Det skulle inte heller vara så underligt om din bästa vän skulle sluta ringa dig, utan att meddela att han eller hon har en ny vän. Att din fru eller man kommer vilja skilja sig med dig är bara en tidsfråga. Jag skulle inte heller bli förvånad om din son inte platsar i 9 åringarnas lokala fotbollslag.

Året är 2009. Robotornas tid.

Förra året var 1% av alla arbetare i Sverige robotar. Japan låg högst på listan över "robot-per-capita", med sina 2%. Tyskland låg mitt i mellan, som dom alltid brukar göra. Koreanska forskare har kommit fram till att dessa siffror kommer att stiga avsevärt under detta år. På vissa håll i världen och inom vissa arbetsområden kommer siffran vara närmare 100%, men kanske till och med mer!

Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, höll i fredags en presskonferens om deras planer för 2009.
-"Poliser som patrullerar i problemområden som Alby, Tensta och Rinkeby behöver bokstavligen ha knytnävar av stål och laserskarpa sinnen för att kunna hantera all brottslighet där. Vi planerar att ha 13 patrullerande robotar i dessa områden inom några månader. Dessa robotar kommer att vara programmerade efter polisens fria tolkningar av 'Asimovs tre lagar', för att kunna vara så effektiva som möjligt." säger hon med en blinkning till en undrande journalist.

Götblads tre lagar:

1. Robotar får skada människor, och medverka till att människor skadas genom att avstå från att agera, i lagens namn.
   
2. En robot måste lyda order från människor, förutom order från misstänkta brottslingar och narkomaner.
   
3. En robot måste misshandla brottslingar då det krävs, vilket det oftast gör.

Robotar kommer att vara bättre än oss på allting och var helt outtröttliga. Dom behöver ingen lön och inga motivationssamtal. Dom kommer inte anmäla dig eller någon annan för sexuella trakasserier. Medan en medelmänniska bara kommer ihåg 34% av vad som sägs på ett styrelsemöte så kommer roboten ihåg allt och lite till. Arbetsgivare världen över börjar inse hur mycket tid, pengar och sex de kan tjäna på robotanställda.

Dessa arbetsområden kommer att beröras mest:

• Taxi & kollektivtrafik
  
• Skolmat
• SYO-konsulent
• Ultimate Fighting
• Poliskåren

Sportvärlden kommer att förändras helt. Nu har människan väldigt snart nått sin fysiska maxnivå. Utan doping kan inte olympiska löpare springa snabbare än det gällande världsrekordet. Simmare kan inte simma 50 meter fjärilssim på kortare tid än 22.96 sekunder. Det säger sig själv, artificiella idrottsmän behövs för att skapa spänning och nya rekord.

*****

Så om du inte är gjord av kretskort, plast och/eller rörliga metalldelar har du ingenting att göra i denna (fram)tid. Du är omodern och bör lämnas på närmaste komposthög då inget inuti dig är av återvinningsvärde.