Vi har fått en insändare av en trogen men aningen orolig läsare som skriver följande:
Hej DomedagsBladet!
Först vill jag bara tacka er för att ni gör det ni gör och låter offentligheten ta del av era tips och idéer som rör sig kring ämnet undergång. Det är tur att det finns någon som har mod nog att sprida ljus i det totala mörker som kommer. Nu till min fråga: finns det nånting att göra i världen efter undergången? Internet och radio kommer väl inte finnas då??
Tacksam för svar,
Leif i Fagersta
Den här frågan satte så klart fart på aktiviteten i redaktionen. Efter lite research hittade vi en spännande sysselsättning som undergångens överlevare kan fördriva tiden med. Lagom till apokalypsen släpps nämligen ett spännande kortsamlar-spel "Doomsday - The Segregation". Vad passar inte bättre för en framtida jägare-samlare än just samlarkort? Korten är gjorda i nostalgisk viktoriansk stil, där reglerna i korthet går efter konceptet "råttan tar osten, katten tar råttan och hunden tar katten", utan att på något sätt blanda in djur och mat i det hela, trots en och annan räv som smygit sig i i kortleken. Nej, det är framför allt hjältens förmögenhet som avgör kortets stryrka - "Cash is king" som nutidens kapitalister spontant brukar utropa - men också eventuella superkrafter som kortet har kan ha stor betydelse.
Förhandstitt på några av korten:
Grevinnan af Leijonhufvud: Är en riktig manslukerska, som bokstavligen talat äter upp alla överklassmän hon träffar som har högre förmögenhet än henne själv. Ett riktigt farligt kort för rika män alltså!
Jungfru Hedvig: Skenet bedrar när det kommer till Hedvig; vacker, oskuldsfull och förmögen är, om sanningen ska fram, bara en fasad. Hon är luspank (i överklassmått mätt), faktist ganska ful om man kollar på henne i profil och långt ifrån oskuld. Men med sitt duktiga skådespel kan hon lura nästan vilket annat kort som helst.
Reklamblads-Peter: Vad gör en överklassman med arbetarklassjobb i denna samling kanske ni undrar? Svaret är mycket enkelt, Peter började tidigt arbeta som reklamblads-utdelare med provisionsbaserad lön. Att han nu istället för att lägga reklamen i brevlådor dumpade dem i sjön var det ingen som avslöjade, då de flesta på den här tiden inte kunde simma (om de inte var häxor förstås) och därmed undvek vatten som pesten.
Madame Greta: Det finns ingen möjlighet för motståndarens kort att undvika den ändlösa fikarast som utgör Gretas liv. Det blir kaffe med dopp, dubbeldopp och osammanhängande monologer utan konkret innehåll tills motståndaren dör av fikaöverdos. Ingen kan föreställa sig hur tråkigt vädret är som samtalsämne i Gretas sällskap.
Överste Granquist: Granquist utmanar ständigt andra kort till duell. Problemet (för andra kort) är att han älskar att vinna men hatar att förlora. Så för att garantera vinst varje gång ger han motståndaren en låtsaspistol och dessutom för att vara på den säkra sidan, skjuter motståndaren i ryggen. Fusk lönar sig enligt Översten och spelets tillverkare.
Lord Silverstierna: Den här översociala, cigarrökande rävjakts-fanatikern är inget kort man skulle vilja möta i en mörk gränd - speciellt inte om man är en räv! Han kommer att trycka ner dig i fåtöljen i sitt bibliotek och prata omkull dig med allt ifrån rävjakts-taktik, gamla rävanekdoter, vapensmörjmedel till rävrecept och rävmode. Han är helt ointresserad av silver och samlar istället på rävskinn. Notera att: att om det här kortet skulle spelas mot Greta så kommer dom ta ut varandra helt, då två pratkvarnar aldrig kan hålla sig till samma samtal. "There can only be one" som man sade i 1990-talets film Highlander.
*****
Skulle du nu inte vara intresserad av att spela med dessa kort, eller kanske inte har någon vän, så meddelar Konsumentverket att de här korten med stor sannorlikhet kommer kunna användas som valuta i domedagens ruiner. Kortet "Madame Greta" skulle man med lätthet kunna byta mot en hel låda handgranater hos rätt handlare. Om inte annat så är dom väldigt vackra och man får nästan en känsla av de är ens enda och bästa vän.
Välkommen till överklassen, du fattiga framtidsmänniska.
Heido Nutinen, skribent
